Nattliv när det är som bäst

På grund av sjukdom har jag den senaste veckan sett solen gå upp ett par gånger på morgonen då jag inte kunnat sova. Eftersom att jag fortfarande är vaken nu när klockan är sex på morgonen så antar jag att det blivit en vana.

Har spenderat natten åt att skriva två blogginlägg i min iphone, opublicerade, och förmodligen kommer de inte verka lika genomtänkta när jag läser dem i dagsljus, stirrat i taket, avundats Peter som uppenbarligen inte har sömnproblem och klickat mellan miljarders bloggar och twitterkonton på jakt efter tidsfördriv.

Eftersom att kaffeasken bara ville bjuda på några ensamma små korn i botten så dricker jag te kokat i kastrull, vill ju inte väcka Peter med vår dundrande vattenkokare. Och givetvis blev jag akut sömnig bara för att jag äntligen tagit mig ut från sovrummets sköna mörker till nästan dagsljus och kommer antagligen slockna här inom kort. Men jag tycker ändå att det är mysigt att vara vaken den här tiden, möjligtvis avtrubbas charmen något när man inte sovit och vaknat upp till det, men man kan inte få allt.

Godmorgon underbara fredag

Resfeber

Sitter på terminal 5 i en mycket tidig timma efter en fyra timmars bussresa. Jag är trött men det hör liksom till. För oss som alltid varit tvungna att åka hela natten för ett ens ta sig till Arlanda är det nog lätt att se charmen i det hela. Kan dock inte minnas att jag var så här trött när jag var yngre, men kanske kände man inte av resfeber och stress på samma vis då. Man bara hängde med.

Jag trodde att jag skulle klara mig från resfeber den här gången, det är ju faktiskt en väl planerad charterresa jag ska på. Annat än när vi åkte till Malaysia och jag, som lever med nästintill ständig ångest annars, fick andningsproblem som började dagen innan och höll i sig flera dagar in i resan. Då trodde jag att jag skulle dö på riktigt. Riktigt så illa är det inte nu, jag andas normalt, men nervositeten gör sitt ändå.

Snart kommer pappa och resten av familjen så då kanske jag ska lämna över mina kontrollbehov till dem, låta dem sköta jobbet så jag bara kan hänga med. Shit vad härligt det ska bli att komma iväg. Låt den här veckan bli lång.

Playa de las Americas, Teneriffa

Om ungefär en och en halv vecka åker jag på en veckas solsemester med min pappi och familjen. Gamgubben fyller ju 50 och för att fira det så bjuder han familjen på resa. Ironiskt det där. Att man får betala för andra på sin egen födelsedag bara för att man är vuxen familjefar. Men jag klagar inte, jag får ju fyrstjärnigt hotell och sol i en hel vecka bara sådär.

Jag längtar iallafall galet mycket! Hänga med min balla äldsta lillasyster, bada med min yngsta lillasyster, dricka piña colada (bärs) på stranden och läsa något annat än kurslitteratur för omväxlings skull. MmmmMMm.

 

Bilder: fritidsresor

Födelsedag

Igår fyllde jag år, det var roligt. Jag var på så bra humör hela dagen, kan faktiskt inte komma ihåg när jag var så sprallig senast. Inte för att jag gjorde något speciellt men jag antar att det sitter i sen man var liten plutt då man fastän man varit vaken i minst en timma låtsades sova när familjen kom med tårta och sång och kände sig som världens mest speciella person hela dagen (bara jag som var så självgod kanske?).

Jag hade önskat mig EN sak av Peter (förutom en kavaj som jag fick häromdagen) och den fick jag. En alldeles egen liten termos, alldeles lagom stor och alldeles jättesöt. Jag drack kaffe ur den hela dagen och det första jag gjorde imorse var att fylla den till bredden igen. Peter tycker att jag är lite konstig då jag kärleksfullt utbrister ”jag har en termos, en fin rosa termos” varje gång jag ser den, men jag tycker ju så mycket om den. Min fina termos.

Mitt forna jag

För några år sedan när jag fortfarande var tonåring så hade jag en längre period då jag halvhjärtat klädde mig som en hårdrockare och dunkade skränig musik i öronen. Pappas gamla LP-skivor fick nytt liv som tavlor i mitt rum och Metallicas skiva Black Album som jag rotade fram ur hans skivställ kom att bli min första kontakt med vad som skulle forma min nya stil. Inte bara en, utan två piercingar i läppen var det som gällde, svart kajal runt ögonen, nitbälten både i byxan och runt handleden och en pendling mellan blont och svart hår. Det var även här någonstans jag köpte mina första röda Converse som jag slet tills endast tygbitar återstod. Jag såg väl egentligen fördjävlig ut men just då var det coolt.

Det var flera år sedan den sista piercingen rök och ännu längre sedan för nitarna, jag har även bytt musiksmak ganska drastiskt. Men så kommer de där stunderna, som inträffar några gånger om året, då jag crejvar skrikig, arg och metallisk musik. Det ska vara högt och exakt det jag brukade lyssna på, inget nytt går hem. Varje gång blir jag så euforisk och nostalgisk att jag i mitt sinne börjar planera min nya livsstil med trasiga jeans, tatueringar och ringar i läppen. Det är en känsla som (tack och lov) endast stannar vid att vara just fantasier, när musiken tystnar återgår jag till mitt vanliga jag igen men alltid med samma längtan tills nästa gång behovet av skrik och skrän ska komma.

Washington Semester program

Efter att ha samlat och skickat in en mängd olika dokument och även genomfört ett engelskatest är jag nu antagen till American University i Washington! Det är alltså tänkt att jag ska läsa en termin på andra sidan Atlanten och kursen som heter International law and organizations lät väldigt intressant faktiskt. Två dagar praktik i veckan ska man också genomföra på någon av alla hundratals organisationer och företag samt en hel del studieresor. Att det mitt i allt även är nytt presidentval i höst gör ju saken ännu mer intressant.

När jag fick antagningsbeskedet igår blev allt så mycket verkligare men känslan jag känner nu är nog inget mot den skitaibrallan-rädsla jag kommer känna i slutet av sommaren. Jäklar vad spännande det ska bli!

Här ska jag hänga varje dag i hopp om att skymta Obama eller annan ny president.

Lars Vilks på Karlstads universitet

Igår ordnade vi i Utrikespolitiska föreningen, Karlstad, vår första föreläsning för i år. Lars Vilks på stod på menyn. Tyvärr så var inte han den enda som stod uppskriven, det bjöds även på några ägg från upprörda muslimer i publiken. Men det var väntat att något liknande kunde hända så poliser fanns på plats och höll i säkerheten. Det är trist att sånt ska hända men de enda som förlorar på det är upprorsmakarna då de förlöjligar sig själva.

Jag kan förstå att man som muslim känner sig kränkt av de bilder som Vilks har ritat på profeten Muhammed då det uppenbarligen är ett känsligt ämne. Dock så hör yttrandefriheten till en av de viktigare byggstenarna i vårt samhälle vilket betyder att kränkning är något som människor måste lära sig att ta mer eller mindre. Alla kan inte tycka lika och stå på samma sida av vägen i alla frågor. Vilks har aldrig heller påstått att han är en islamophob utan han vill helt enkelt uppmärksamma yttrandefriheten och dess gränser, något som många slår dövörat till när gäller hans verk. Det är frustrerande med människor som möter oliktänkande handgripligen istället för med diskussion och kritiska frågor när samtal är den enklaste vägen till svar och fred.

Jag säger inte att jag helt och fullt sympatiserar med Vilks tankar men jag säger inte heller det motsatta. Däremot så tycker jag att han är modig som lyfter saker som detta till ytan, speciellt med tanke på alla dödshot han lever under. Förutom det lilla missödet var det en bra föreläsning och jag är glad att vi bjöd in honom.

Och för att poängtera en sak, som förening är UPF politiskt och religöst obundet. Vi vill enbart väcka intresse, kunskap och debatt om relevanta frågor i samhället.